Ordet
är fritt.

Var
och en är fri att utforska språket. Resa en värld likt ett nimis
av drivved. Tänj dem, vrid betydelsen, skruva upp volymen, bänd
tonerna eller sitt och humma aom i en enda lång meditation.
Vadsomhelst. Låt världen förändras, skiftas, färgas och födas
på nytt. Orden är dina. Använd dem. Gör gott av dem. Skänk
världen en mening. Var den mening i världen du själv drömmer om.
Var kreativ. Inte reaktiv alltför länge. Undvik att vara
destruktiv.

Ordet
är fritt. Om möjligt felstavat ibland men din fulla och lagstadgade
rätt.

Ställ
upp skrivmaskinen. Rulla i pappret och skriv helvetet ur venerna. Se
bokstäverna brinna, sätt samman alla försvunna scener i en enda
tagning, låt världen äntligen få se vad du burit. Vad du varit
med om. Vem du hatat, vem du älskat. Vad du jagat, vad som jagat
dig. Den sista pusselbiten, eller första. Det stora dramat i en ännu
större krönika.

Orden
är fria. Se till att sprida dem.

Att
vara människa erfar vi alla. Samma känslor genomsyrar oss. Samma
rädslor, samma behov av sammanhang. Att vara älskad. Accepterad.
Hörd. Vissa av oss saknar ord och har svårt att klä känslan. De
behöver språkrör och tolkar. Vi är alla i ett enda stort
integrationsprojekt. Huvud, hjärta, kön och ryggrad ska bli ett med
själen. Utan ord når vi inte varandra. Utan ord bygger vi stängsel,
drar kniv, svartnar och trär på rustning. Inom oss alla finns en
blind fläck, ett hål mot universum, vars obändiga ljus skrämmer
mer än mörkret. De som faller för mörkret kommer klistra invektiv
över dig. De slår biblar, koraner, heliga lagar, förvirrade
styrdokument, idiotiska tabun i skallen och gapar sig hesa över
hotet du utgör. De kommer angripa din person – inte ditt ord.

Ordet
är fritt. Låt
väcka
den vrede som hindrar någon att använda dem.

Kärleken
har tusen språk, sägs det. Rädsla endast
ett. Och
två metoder.
De onda använder våld, de goda använder tvång. Varje
metod kommer tysta dej.
De kommer kliva in i ditt huvud och förvrida alltings
betydelse. De kommer stänga
ditt livs
bibliotek, sudda ut i
ordförråden,
tukta
och uppfostra,
granska under lupp när fel ord används. De
kommer bygga bo i ditt hjärta och inreda rum efter rum efter egen
smak. De kommer producera all möjlig nonsens och programmera om fria
individer till ett rättänkande kollektiv.

Ordet
är fritt. Vräk obehöriga.
Avhys
dem.

En
geniförklarad poet
gör
förvirrade och pubertala intervjuer kring en dystopi om vad som
händer när SD kommer till makten. Han vågade inte skrika ut sitt
hat mot
sina meningsmotståndare
utan svamlade mest.
Intervjuarna
ställde inga problematiserande frågor utan lät honom fumla och
famla vidare efter orden.
Ord vilka
är
hans livsverk. Jag har inte läst honom. Intervjuerna gav ringa
motivation. Han är dock
geniförklarad
av enig kritikerkår och tilldelades även aktat
pris
för dystopin. Så boken måste vara långt bättre än honom.

Ordet
är fritt. Mena vad säger snarare än att säga vad du menar.

I
en artikel i
GP (sep
2017) om
Röhsska muséet i Göteborg beskriver dess verksamhetsledare ”vit
medelålder” som ett problem. Ett ”stort” problem. Varför
de är problem framgår inte av artikeln.
Detta
förakt mot en
människas kön, ålder
och hudfärg är redaktören på GP blind för och godkänner
artikeln
för
tryckning
och
sedan tvingas läsare bli utsatta
för en
omvänd
(men
likväl)
rasism.

Ordet
är fritt. Även för de som inte förstår
vad de säger.

Jihadism,
islamism, salafism – alla möjliga varianter på samma tema. Sekter
vars ideologi bygger på förintelse av allt mänskligt, allt liv.
Unga förvirrade människor dras in i dessa rörelser likt andra dras
in i heroinmissbruk, i kriminalitet och de sväljs hela. Av
ideologin. Av en illusion. I illusionen tror de sig vara
övermänskliga och ges guds nåd till vilken genomvidrig handling
som helst. I både IS-lägren och mexikansk maffiakultur stympas,
mördas, våldtas och skändas allt liv till intet. Allt för att
illusionen ska träda ner. Vilket den aldrig gör. Endast döden
närmar sig dem. Dessvärre åker tusentals
oskyldiga in i det svarta hål där galenskapen uppstod en
gång.

Ordet
är fritt. I
sekternas värld fängslas de
och raderas från hårddisken.

I
Sverige ses alla som offer. Även de grövsta av förövare. En
nation vars myndigheter lider av kollektivt medberoende. Skattepengar
åker in i en växande kvarn av arbetsinsatser utan effekt samtidigt
som andra arbetar ihjäl sig.
Ett monster är satt i verket. Politiker höga på mantran om allas
lika värde bistår. Göder besten,
försvarar, agerar grindvakt. En drös av nyttiga idioter sluter upp,
bedriver regimtrogna hatkampanjer. En
tiotusentalsarmé gömmer sig bakom en hashtag och gör allt för att
straffa en enda författarinna. Som ensamt lyfter ordet och dess makt
i den position det skall vara – och fritt för vemsomhelst att
använda. Lynchmobben står i vägen för alla författare, poeter
och skriftställare.

Ordet
är fritt. Göm dej bakom eller stå för det. Jag
är här.

Kulturinstitutioner
är
vilse under
ledning av inkompetenta chefer och landets sämsta minister någonsin.
Kultur
är en en
pungspark mot stagnation och en kärleksförklaring till livets eviga
cykler.
Vissa
av oss
fångar upp en ton
i det kollektiva;
besjunger,
beskriver, iscensätter
och kanske
ställer
besvärliga frågor. Vrider
runt i huvudet på betraktare. Får någon att se sig själv. River
mayan. Får hovet att avgå. Skänker tröst. Gemenskap.

Delar
berättelser. Avnjuter.

En
generation konstnärer av idag lämnar frågor kvar. Offentlighet
kryddas med kultur myndigheter bistår. Politiskt godkänd. Okritisk
mot makten. Branschen omhuldar densamma och vågar inte sticka ut.
Museichefer intervjuas i tidningen och avslöjar både förakt och en
kolonial blick. Kulturskribenter ägnar sig åt folklig uppfostran.
Upptagna med sitt monumentala verk av idioti. Alltfler svenskar står
med höjda ögonbryn och tar sig för pannan gång efter annan. En
graffitivägg i Tensta invigs. Medelålders tjänstemän har ägnat
arbetstid åt nonsensprojekt och kan för en eftermiddag känna sig
lika häftiga som skateboardåkande historiker på Södermalm.

Svensk
kultur är inte en installation utan
ett levande väsen. En
kollektiv dröm att tyda.

Kilometerlång
text om konstens roll och våra gemensamma värden kan skrivas. Om
människors längtan efter gemenskap. Från den stund vi öppnar
ögonen och går ur sängen är vi del av andra. En familj, ett
arbete, ett samhälle. När vi sluter ögonen om kvällen är vi
tillbaka i oss själv. Man kan läsa avancerade essäer om ett
kollektivt undermedvetna, om drömvärldens arketyper vi alla klär
av till sist, om illusioner som lyckligtvis spricker i ljuset. Tack
och lov är drömmen endast en dröm. I vårt inre är vi allt, hela
världen ryms i ett evigt flöde av märkliga scener. I tjugo år har
jag utforskat och vänt dem. Likt en flicka på upptäcktsfärd i ett
underland. Inget är förbjudet, inget är tabu. Endast så lär vi
känna oss själva. Varje nyfödd längtar efter att forma de första
orden. Varje förälder kan knappt vänta på nästa steg i
evolutionen. En dag är vi vuxna. Och barnens inspiratörer.

Ordet
är fritt. Och måste vara. Något annat är otänkbart.

Går
det inte att dra politiken ur samhället så får man dra samhället
ur politikers händer. Dårarna vill på allvar lagstifta mot falska
nyheter och censurera innan de når massorna. I en annars galen värld
där allas känslor är allenarådande och heliga. Där vemsomhelst
kan uppge vadsomhelst och få vad hon vill. Innan du vet ordet av är
tomter och torg ockuperade av illegala. Horder av rättshaverister
dras in i ockupanternas eld och tillsammans bannar de en av få
fredliga platser på jorden. Skräpar ner, sprider propaganda, vägrar
följa svensk lagstiftning. Kastar all möjlig dynga på oliktänkande
och drar till sig samma andas barn som ropar rasistiska slagord,
kastar samma idiotiska dynga. Och ingen på endera sidan ser sin roll
i dramat. Skäms tamejfan alla ni som går i lögnens ledband, alla
ni som tvingar in oskyldiga i ert medberoende, er sekt. Ordet är
fritt, liksom tanken svingar sitt svärd inom dig tills du handlar.
Gör slag i sak. Agerar. Reser dig ur trasorna och tar ditt ansvar i
en fri värld. Uppger din sanna identitet. Sann ålder. Använder
sanningens befriande ord och återtar din förlorade frihet.

Ett
sista ord.

Fan
ta den jäveln som tar ordet ifrån oss. Doppa dem i tjära och
fjädrar, kör dem ut ur stan illa kvickt. Må de alla förlora sin
tjänst, må de alla förlora sina uppdrag. Må de alla få tjäna
verkliga människor i de värsta av tillstånd tills de själva lär
sig – som vi fått göra.